Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 MÄSTER OLOF
KRISTINA.
Har du så snart glömt en så stor kärlek som
hennes?
OLOF.
Du har rätt; hon älskade mig så högt att hon
endast kunde banna! Låt aldrig din kärlek bliva
så stor!
KRISTINA.
Du talar så jag fruktar dig! Du gör dig liten
för att jag skall nå dig, och just då tycker jag du
säger: se huru stor jag är! Nyss när du satt där
och lutade ditt huvud så övergivet - då tänkte
jag...
Hon avbryter sig och lyssnar åt dörren till vänster.
OLOF.
Vad tänkte du?
KRISTINA.
Tyst! - Jag hörde vilse!... Då var du blott
min make ...
OLOF.
O, låt mig alltid vara så! Glöm vad som varit
och jag skall lägga alla mina drömmar om att göra
världen om på nytt för dina fötter.
KRISTINA lyss.
Han gråter!
Sliter sig lös ur Olofs famn.
Ja, låt det alltid vara så! Nu gå vi härifrån!
OLOF.
Ja härifrån, hem till oss!
KRISTINA.
Gå i förväg du, Olof; vi komma efter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
