Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VERSUPPLAGAN 285
OLOF.
Tala!
Sätter sig.
GERT.
Det är fyra och sextio år sedan jag föddes; stora
och märkliga ting timade i min ungdom; man
upptäckte den andra hälften av världen; man fångade
kraften, och andarna började vakna!
En röst talade mot kyrkoporten i Wittenberg och
nittiofemtusendubbelt gick ekot kring världen! Det
var sjunde basunstöten, som förkunnade att det
tusenåriga riket var kommet! Ja, det har kommit, och de
millioner bönerna »tillkomme ditt rike» hava nått
tronen! Man har byggt upp det i Westfalen, bönderna
hava givit sina liv för det i Böhmen; Ziska såg det
rned sina blinda ögon, Huss profeterade det i lågorna
och Luther bekräftade det i Worms!
Men nu har Världsfurstens son förrått det och vill
stänga porten, därför skall han visserligen dö!
OLOF.
Jag tror, vid Gud, att denna tid är från
förståndet! Jorden får icke stå stilla sedan den där
stjärnsiaren sett att hon går omkring solen! Och vi,
som trodde att det var tvärtom! Vad skall man tro?
Den ene säger: här är Guds rike, den andre säger:
där är det! Alla säga att de följa andens röst i sina
hjärtan, och den ena anden säger svart och den
andra vitt! Hur många andar finns det då?
Nåväl, jag skall vila mig vid vägkanten och låta
världen gå några fjät! Skall hon ramla, så ramlar
hon min vilja förutan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
