Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VERSUPPLAGAN 303
ny tro, icke vetande att man predikar först och
reformerar sedan»...
OLOF ser på brevet.
MARSKEN.
Läs!
OLOF på knä.
Nåd!
MARSKEN läser.
»Alla sägen I er hava Anden! Om I menen att
Anden driver er att gripa till verket med våld och taga
i med järnhandskar, så säger jag så: det måtte vara
en ond ande som icke kan visa sin frukt på annat sätt
än genom att bryta ner kyrkor och kloster och bränna
upp helgonbilder. Slikt kunna ju världens allra
argaste bovar också göra. För det andra sägen I,
att anden dock i sig själv är värd lov. Det gäller icke,
ty Johannes säger att man först skall pröva andarna
om de äro av Gud, och äro de ej, så äro de av den
onde. För det tredje haven I er upp mot er herre
och överhet och menen att han som är av Gudi kan
hava orätt. Då svarar jag: om två gånger två är
fyra, men kejsaren säger det är fem, så är det
visserligen fem!»
OLOF förkrossad.
Nåd!
MARSKEN
ger ett tecken åt vakten, som tar av Olof bojorna.
Stig upp och börja på nytt er bana,
skriv mod, som förr, på er fana,
men måtta också, ty det finns fler än I
som ha rätt att leva och ej kränkta bli!
Och mas trå aldrig vår Herres råd,
ty alla vi fått vår gärning i livet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
