Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV: Trädgårdspaviljongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINA 257
KRISTINA.
Ja, ty ni har plundrat mitt land, du var också
med under Torstensson...
CARL GUSTAV.
Mitt land?
KRISTINA.
Ja, mitt! ty jag är tyska som min mor, jag är
brandenburgare, liksom du är pfalzare! var pfalzare
när du förde vapen mot ditt eget land! Jag har
aldrig känt mig som svenska, och jag har hatat Sverige
som min mor har gjort det! Jag ville ha slut på
det trettioåriga kriget, ty jag insåg att Sverige icke
hade därute att göra - och om femtio år, tro mig,
skall ni icke äga en sten mer i Tyskland; jag ville i
dess ställe göra mitt nya land till erövrande på
andra områden, där en större ära kunde skördas och
en mindre förgänglig; därför sökte jag bilda denna
råa nation och väcka dess intressen för annat än krig!
- - - Men det förstår du inte! Du säger att
jag plundrat! - Det ljuger du! Jag återbördar, jag
återställer! det stulna! Ty när jag såg dessa foror
med gods släpas hem från Tyskland, konstskatter som
ej kunna skiljas från den mark de vuxit på,
boksamlingar som skulle läsas där de voro skrivna... då
fattades jag av ett gränslöst begär att en gång... en
gång tänkte jag gifta mig med den store kurfursten -
av Brandenburg - för att - - - få vara det jag
är... ty där vid Spree ligger framtiden - och icke
vid Stockholms ström! - - -
Paus.
17. - Strindberg, Näktergalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
