Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Konungens audiensrum på Haga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner, mest av fruktan för krig med Danmark - nu,
då detta krig redan har utbrutit, synes mig de
väsentliga hindren ha bortfallit...
KONUNGEN.
Det är väl er lika litet främmande som mig,
att vårt äktenskap stiftades av sekreta utskottet på
sin tid och av ryska kejsarinnan vid fredsslutet, eller
med andra ord, att dåvarande regeringen fann sig
föranlåten välja mig en brud utan minsta hänsyn till
våra personliga känslor. Då vi båda, den gången,
böjde oss för det mäktiga intresset av tvenne nationers
väl, erbjödo vi ett offer, som kostat oss vår
personliga sällhet - begreppet offer innebär ju försakelse
av lycka. - Kan då icke medvetandet av, att vi
gemensamt lidit för andra, för många, uppehålla vårt
mod tills kalken är tömd i botten? Gives det icke
andra än statsskäl för att vi draga bördan ända fram?
Har icke vår son den rättmätiga fordran att få
uppfostras av föräldrar, av far och mor...
DROTTNINGEN reser sig.
Nej, jag kan icke svara på så många saker
med en gång! Jag begär min frihet...
KONUNGEN.
Vilken frihet, frågar jag ännu en gång? Vi ha ju
båda bundit oss med familjeband, och jag har
uppgivit min frihet att stifta annan familj, jag liksom ni!
DROTTNINGEN.
Ni förstår mig icke, sire!
KONUNGEN.
Vi ha aldrig förstått varann, och jag har aldrig
begärt era hemligheter. När jag bad om detta möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
