Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV: I Kina slott på Drottningholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRU SCHRÖDERHEIM.
På med masken! Ut ur lustgården! Ner i
glömskan! Nu ser jag att jag är rysligt ful! Kanske jag
inte var kvick heller?
SCHRÖDERHEIM.
Jo, du var munvig, kunde säga bra
tvetydigheter och dåliga elakheter, men du var icke intelligent,
ty när du blandade dig i statssaker och jag skulle
utreda en fråga för dig, så blev du distrait och fick
huvudvärk - ja!
FRU SCHRÖDERHEIM.
Det vågade du aldrig säga förr!
SCHRÖDERHEIM.
Jag ville icke, ty din charme bestod just i denna
självdyrkan som underhölls av herrarnes smicker. -
Ser du mitt barn, allt vad en herre säger åt en dam
är komplett värdelöst; det är inte lögn, men det
liknar en dikt. Därför blev fru Schröderheim bara
en dikt av löpska herrar!
FRU SCHRÖDERHEIM.
Det återstår inte mycket av mig nu!
SCHRÖDERHEIM.
Nej, av fru Schröderheim finns intet kvar, ty
nu börjar fru Stapelmohr, fortsättningen på fröken
Stapelmohr...
FRU SCHRÖDERHEIM
sträcker ut armarne, utåt.
Jag finns inte mer, och ändå står jag här -
står på min egen grav - som ett kors på min egen
grav - och med masken i handen - demaskerad -
ty, komedin är slut; och ingen applåderar!
Fäller armarne, tar på masken och går genom fonden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
