Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fadren. Sorgespel i tre akter - Tredje akten - Sjätte scenen - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RYTTMÄSTARN.
Vad är det för särskilt? Ha de inte burit hand
på mig?
NÖJD.
Ja, men jag kan inte, herr ryttmästarn! Det är
rakt ut som om ni skulle be mig slå pastorn. Det
sitter som religion i kroppen! Jag kan inte!
Sjunde scenen.
DE FÖRRE. LAURA ger en vink åt Nöjd att gå.
RYTTMÄSTARN.
Omfale! Omfale! Nu leker du med klubban,
medan Herkules spinner din ull!
LAURA fram till soffan.
Adolf! Se på mig. Tror du att jag är din
fiende?
RYTTMÄSTARN.
Ja det tror jag. Jag tror att ni alla äro mina
fiender! Min mor, som icke ville ha mig till världen,
därför att jag skulle födas med smärta, var min
fiende, när hon berövade mitt första livsfrö dess
näring och gjorde mig till en halvkrympling! Min
syster var min fiende, då hon lärde mig att jag
skulle vara henne underdånig. Den första kvinna
jag omfamnade var min fiende, då hon gav mig tio
års sjukdom i lön för den kärlek jag gav henne.
Min dotter blev min fiende, när hon skulle välja
mellan mig och dig. Och du, min hustru, du var
min dödsfiende, ty du lämnade mig ej, förrän jag
blev liggande utan liv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
