Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Julie - Fröken Julie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÖKEN JULIE 137
JEAN.
Det var ni!
FRÖKEN sätter sig.
Så kostligt...!
JEAN.
Ja, om ni så vill! Det var löjligt! - Ser ni,
det var den historien jag inte ville berätta nyss, men
nu ska jag förtälja den!
Vet ni hur världen ser ut därnereifrån - det vet
ni inte! Som hökar och falkar, dem man sällan får
se på ryggen för att de mest sväva däroppe! Jag
levde i statstugan med sju syskon och en gris ute på
gråa åkern, där det inte växte ett träd! Men ifrån
fönstren såg jag grevens parkmur med äppelträden
ovanför. Det var paradisets lustgård; och där stodo
många onda änglar med brinnande svärd och
be-. vakade den. Men icke desto mindre hittade jag och
andra pojkar vägen till livsens träd - nu föraktar
ni mig?
FRÖKEN.
Ah! Stjäla äpplen gör ju alla pojkar.
JEAN.
Det kan ni säga nu, men ni föraktar mig i alla
fall! Likagott! En gång kom jag in i lustgården med
min mor för att rensa löksängarna. Bredvid
träd-gårdslanden stod en turkisk paviljong i skuggan av
jasminer och överväxt med kaprifolium. Jag visste
inte vad den kunde brukas till, men jag hade aldrig
sett en så vacker byggnad. Folk gick där in och kom
ut igen, och en dag stod dörren lämnad öppen. Jag
smög dit och såg väggarna klädda med tavlor av
kungar och kejsare, och det var röda gardiner för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
