Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fordringsägare. Tragi-komedi - Fordringsägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FORDRINGSÄGARE 215
GUSTAV,
Å, en liten stund bara, så kommer ju frun!
ADOLF.
Ja, hon kommer! - Så underligt! Jag längtar
efter henne, men jag är rädd för henne! Hon
smeker mig, hon är öm, men det ligger något kvävande
i hennes kyssar, något sugande, dövande. Och det
är som om jag vore barnet på cirkus, som clownen
nyper bakom kulissen för att det ska se rödblommigt
ut inför publiken.
GUSTAV.
Min vän, det gör mig ont om dig! Utan att
vara läkare kan jag säga dig ändå, att du är en
döende! Det behöver man bara se dina sista tavlor
för att kunna få klart!
ADOLF.
Säger du det? Hur så då?
GUSTAV.
Din färg är ju vattenblå, bleksiktig, tunn, så
att duken lyser likgul igenom; det är som om jag
såg dina infallna, kittfärgade kinder titta igenom...
ADOLF.
Sluta, sluta!
GUSTAV.
Ja, det är inte bara min enskilda mening. Har
du inte läst dagens tidning?
ADOLF far samman.
Nej!
GUSTAV.
Den ligger här på bordet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
