- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 23. Naturalistiska sorgespel /
244

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fordringsägare. Tragi-komedi - Fordringsägare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag fick sitta och dikta mig själv stark, tvang mig
att tro på framtiden, och lyckades slutligen få liv
i dig, då du låg som död. Då beundrade du mig;
då var jag mannen, inte den där atleten, som du
lämnat, utan den själsstarke, magnetisören, som strök
sin nervkraft över i dina slappa muskler, laddade
din tomma hjärna med ny elektricitet. Och så
upprättade jag dig; försåg dig med vänner, skaffade
dig ett litet hov, som jag narrade med vänskapens
hjälp att beundra dig, satte dig över mig och mitt
hus. Så målade jag dig i mina vackraste tavlor, i
rosa och azurblått på guldgrund, och det fanns inte
en utställning där icke du satt på bästa platsen. Ibland
hette du heliga Cecilia, ibland var du Maria Stuart,
Karin Månsdotter, Ebba Brahe, och jag fick intresse
omkring dig och betvang den skriande hopen att
se dig med mina bedårade ögon, jag pinade din
personlighet på dem, trugade dig i dem, tills du
hade vunnit den alltbetvingande sympatien — och
du kunde gå fram för dig själv!

När du så var färdig, då var min kraft slut och
jag föll ihop av överansträngning — jag hade lyftat
dig och förlyft mig själv. Jag blev sjuk, och min
sjukdom generade dig, nu då livet äntligen började
le — och jag tyckte ibland att du drevs av en
hemlig längtan att få avlägsna fordringsägaren och
vittnet! Din kärlek börjar antaga den överlägsna
systerns karaktär, och i brist på bättre vänjer jag mig
in i den nya rollen av lilla bror. Din ömhet är
kvar, ökas till och med, men den är fodrad med
ett grand medlidande, som håller en god del
ringaktning, vilken ökas till förakt, när min talang går
ner och din sol går opp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/natusorg/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free