Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fordringsägare. Tragi-komedi - Fordringsägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hur det är, så synes din källa också sina,
när jag inte längre kan förse den, eller rättare, när
du vill visa att du icke vill ösa ur den. Och så
sjunka vi bägge två! Och nu ska du ha någon att
skylla på! Någon ny! För du är svag, och du
kan aldrig bära en skuld själv, och så blev jag
syndaoffret, som skulle slaktas levande! Och när du skar
senorna av mig, så beräknade du icke, att du
lemlästade dig själv, ty åren hade grott ihop oss till
tvillingar. Du var en avläggare från min buske,
men du ville lösgöra ditt skott, innan det tagit rot,
och därför kunde du inte växa på egen hand; busken
kunde inte avvara sin huvudgren — därför dogo de
bägge två!
TEKLA.
Du vill med allt detta säga, att du skrivit mina
böcker!
ADOLF.
Nej, det vill du säga för att få mig på lögn!
— Jag uttryckte mig inte så rått som du, och jag
har talat i fem minuter för att ge alla nyanserna,
alla halvtonerna, alla övergångarna, men i ditt positiv
finns bara en ton!
TEKLA.
Jaja, men resumén av det hela blev att du skrivit
mina böcker.
ADOLF.
Nej, det finns ingen resumé; du kan inte
upplösa ett ackord i en ton; du kan inte översätta ett
brokigt liv i ett ensiffrigt tal. Jag har inte sagt
något så trubbigt, som att jag skrivit dina böcker.
TEKLA.
Men du har menat det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
