Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fordringsägare. Tragi-komedi - Fordringsägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
. FORDRINGSÄGARE 251
GUSTAV.
Det har också varit min hemliga längtan att
se den, som jag älskat högre än mitt liv - vara i
riktigt goda händer! Och jag har visserligen hört
mycket gott om honom, känner alla hans arbeten,
men skulle ändå, innan jag blev gammal, ha velat
trycka hans hand, se honom i ögonen och be honom
vårda den skatt, som försynen lämnat i hans ägo.
Jag ville därmed på samma gång släcka detta
ofrivilliga hat, som måste finnas härinne, och jag önskade
få frid och ödmjukhet i sinnet, att jag kunde leva
ut mina sorgliga dagar!
TEKLA.
Du har uttalat mina tankar, och du har
förstått mig! - Tack för det!
GUSTAV.
Ack, jag är en ringa man och jag var för
obetydlig för att kunna sätta dig i skuggan! Mitt
enformiga liv, mitt trälarbete, min snäva krets var icke
för din frihetsträngtande själ. Jag erkänner det! Men
du förstår - du som forskat i mänskosjälen - vad
det kostat på mig, att tillstå detta för mig själv!
TEKLA.
Det är ädelt, det är stort att kunna vidgå sina
svagheter - och det är inte alla som kunna det!
Suckar. - Men du var alltid en redlig, trofast och
pålitlig natur - som jag värderade - men...
GUSTAV.
Jag var det icke - jag var det icke då, men
lidandet renar oss, sorgen förädlar oss, och - jag
har lidit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
