Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamraterna. Komedi i fyra akter - Första akten (ofullständig) - Femte scenen (ofullständig)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAMRATERNA 287
dig en gång, en enda gång! Inte är du ensam om
att gå till en juryman och fälla ett gott ord för en
annan. Om det vore för dig själv, det vore en annan
sak, men för mig. För mig! Nu ber jag dig så
vackert jag kan. Lyft upp mig ur min förnedring,
till din sida, och jag skall tacka dig, jag skall aldrig
plåga dig mer med att påminna om min ställning,
aldrig Axel!
AXEL.
Be mig inte, du vet ju huru svag jag är!
BERTHA omfamnar honom.
Jo, jag ska be dig, be dig tills du uppfyller
min bön! Se så, se inte så stolt ut nu, utan var
mänsklig! Så! Kysser honom.
AXEL till Willmer.
Hör du Qaga, tycker du inte att fruntimmerna
äro ena rysliga tyranner?
WILLMER plågad.
Jo, i synnerhet när de äro undergivna!
BERTHA.
Se så, är det vackert väder igen! Du går ju
Axel, inte sant. Så; på med svarta rocken nu, och
kom sedan hem till middan, så ta vi ut
tillsammans och äta.
AXEL.
Hur vet du att Roubey tar emot nu?
BERTHA.
Tror du inte jag har tagit reda på det?
AXEL.
Ja, men du är ju en intrigante, Bertha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
