Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paria. En akt. Fritt efter en novell av Ola Hansson - Paria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
394 NATURALISTISKA SORGESPEL
tidens vildar, du får bara höra om, vad som aldrig
skall komma att passera i himlen; men vad som
händer på jorden förblir en hemlighet; du ryckes
lös ur din omgivning, flyttas ner ur din klass,
kommer under dem, som äro under dig, får visioner av
att leva i bronsåldern, känner dig, som om du ginge
i djurhud, bodde i håla och åt ur en ho! O!
HERR X.
Ja, men det är ju förnuft i det; ty den som
uppför sig, såsom han vore från bronsåldern, skall
väl leva i sin historiska kostym.
HERR Y. ilsket.
Du hånar, du! Du som farit fram som en
stenåldersmänniska! och ändå får leva i guldåldern.
HERR X. forskande, skarpt.
Vad menar du med det sista ordet -
guldåldern?
HERR Y. lömskt.
Ingenting alls!
HERR X.
Det ljuger du, ty du är för feg att säga din hela
mening!
HERR Y.
Är jag feg? Tror du det? Jag var inte feg,
när jag vågade uppträda på denna trakt, där jag
lidit så som jag gjort. - Men vet du vad man lider
mest av, när man sitter därinne? - Jo, du; det är
av det, att de andra inte sitter där också!
HERR X.
Vilka andra?
HERR Y.
De ostraffade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
