Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att våga hysa den meningen att Svenska Folkets
historia är en annan än konungarnes straffas med
förlusten av medborgerligt förtroende på obestämd,
men mycket lång tid, vilket straff dock kan få
förvandlas i landsflykt.
Som författaren redan emottagit sitt straff, har
han därmed tillkännagivit att han erkänt domens
befogenhet. Ett bland de skönaste uppdrag Svenska
Folket fått, är att figurera i historien såsom
borgensmän för sina älskade konungahus. Hur ståtlig är
icke Svenska Folkets historia under en sådan regent
som Erik av Pommern. Engelbrekt och Erik XIII!
En jämförelse värdig att bli prisämne i Svenska
akademien.
Ett av författarens tidigaste intryck av svenska
historien är följande. En dalkulla, som skötte
trädgården, kom en gång och frågade frun vad detta
skulle vara som hon lärt sig i skolan hemma i
Leksand; hon upprepade därpå följande ramsa, sedan
hon antytt som sin mening att det kunde vara en
almanacka eller en bön från katolska tiden: Oden,
Thor, (!) Yngve Frej, Fjolner, Svegder, Vanland,
Visbur, Domalder, Domar, Dyggve, Dag, Agne, Alrik,
och Erik o. s. v.
Frun, som icke var något lärt fruntimmer, kunde
dock genast svara: »Kära barn, det är ju svenska
historien!»
Vilket lysande bevis för att den berömda satsen
nedträngt i folkmedvetandet (genom kungliga
lärobokskommissioner); hon, den enkla fäbohyddans
okonstlade dotter, kunde framstamma namnen på
älskade konungar innan hon visste något om deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
