Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Moses.
Det finnes icke något av den gamla världens
folkslag, som omfattat den svenska nationen med
sådan uppriktig och ihållande välvilja, man skulle
kunna säga kärlek, som judarne, eller Moses, som
de med sin vanliga humor älska att kalla sig. –
»Jak ticker så risligt micket om den svensken», sade
en gång en hårklippare under det han fick pisk av
fästmannen till den flicka vars flätor han klippt. –
»Den man ger mik strik, fer att Jak kept den flickens
hår; men Jak ticker ändå så risligt micket om den
svensken.» Ett vackrare bevis på Moses’ orubbliga
hängivenhet kunna vi icke uppleta. Vad Moses gjort för
Sverige, det kan ännu icke till fullo uppmätas, men en
tacksam eftervärld skall erkänna att det var mycket.
Han har också å sin sida vunnit nationens odelade
kärlek och högaktning, som han förtjänar.
Det vackraste och mest tilltalande draget i
Moses’ karaktär är hans orubbliga vördnad för sin
urgamla religion; detta drag, som aldrig nog ofta
kan prisas, avsticker så mycket bjärtare mot svenskens
ombytlighet, som oupphörligt skall söka ett nytt och
ställa till bråk inom den gamla statskyrkan. Moses,
han håller vid sin gamla beprövade statskyrka, ty
den har fört honom genom öknen, då han kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
