Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den offentliga lögnen, kanoniseringar och festtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
isynnerhet på ädla metaller, ty trätavlorna och träbilderna
fingo mångenstädes sitta kvar in på våra dagar, och
sitta där än. Då blev mater dolorosa också störtad
– och det var nog så rätt; hennes kapell blev som
de andra så naket som en farstu; Erik den heliges
(han som skänkte efter olaga skatter) blev också
rensat; men fyrtio år efteråt börjar man reparera
och några år därefter ligger ett nytt helgon (mellan
tre hustrur), just samme man som störtat både Erik
IX och jungfru Maria; och han var den störste och
obarmhärtigaste skattdrivare som Sverige haft. Det
gick dock an, ty han hade gjort en stor bedrift
som lever, om han också icke gjorde den ensam.
Jungfru Marias kor stod länge öde. Man hade litet
försyn för den sörjande modren. Men det kom en
dag, då efter några lyckade nappatag med katolikerna
man icke längre hade någon försyn alls. Det växte
uti södra Pommern en skön baron, som hette von
Schlippenbach von Feissenhausen; under ett
dryckeslag råkade han piska upp en prins av blodet, som
på skämt spottat honom på högra örlappen. Som
den regerande fursten av södra Pommern befann sig
i en tillfällig penningförlägenhet, dömdes den gripne
baronen att mista sina gods. Utblottad på allt,
erinrade sig baronen, att det norrut bodde ett beskedligt
folk, som tyckte mycket om utlänningar. Folket
kallades svenskar och kungen hette – ja det var
inte så noga.
Baron Schlippenbach kom till Sverige, blev
hovmarskalk och dog. Han begrovs i Uppsala
domkyrka, i jungfru Marias kor, och där ligger han än.
Domkyrkovaktmästaren, som har så mycket att
berätta om ärkebiskop Mennanders och Johan III:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
