- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 10. Det nya riket /
107

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den offentliga lögnen, kanoniseringar och festtal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

attentat, det var avgjort. Några vågade i all tysthet
gissa, att det skulle vara en skändlig anspelning på
hans poesi (vilken i så fall menades verka som
okokta ärter); men anspelningen var för smutsig för
att kunna vinna tro. Men larm slogs; Aftonbladets
kommitterade blåste upp i stora oxhornet;
amanuensen Ballhorn skriade i en kort artikel och
beklagade att bristande utrymme hindrade honom att
säga allt vad han ville; Svenska Folket fick en
grundlig duvning för att det icke hade mera aktning
för våra stora minnen.

Det var en skräckens och jämmerns dagar. En
bekant författare, som vågade uppträda till Svenska
Folkets försvar och skjuta skulden till den
»obetydliga förseelsen» på museets vaktmästare, blev sliten
i stycken. »En obetydlig förseelse! Ha! där ser man
frukten av de läror som våra så kallade (alltid så
kallade!) realister sprida! En obetydlig förseelse!
Ha! Att draga våra stora minnen i smutsen (alltid
i smutsen!).» Aftonbladet slutade med att åkalla
polisen mot sådana författare. Men då blev fan
lös. När Dagbladet nämligen fick höra, att någon
annan vågade ropa på polis, blev det alldeles utom
sig. Stockholm var uppfyllt av skräck. Den
oförsiktige försvararen av Svenska Folket, som varit nog
dum att sätta ut sitt namn, blev anklagad (i
Aftonbladet!) för en hel mängd brott mot strafflagen,
varöver hans hustru och barn råkade i förtvivlan.
Familjebanden hotade att upplösas; fäder straffade
sina söner därför att de sågo på dem, att de icke
trodde på von Beskow; personer som råkades på
gatan undersökte varandra med ögonen om de trodde
på von Beskow eller inte; den som teg i ett sällskap,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/nyariket/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free