Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den offentliga lögnen, kanoniseringar och festtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid skulle talaren enligt vanliga begrepp
gått lös på ämnet efter en så grundlig inledning,
men sorgen är djup och hans känslosträngar dallra:
»Vore dess föremål verkligen de förgängliga,
var funnes då tröst, om ej i glömskans och
förströelsernas flod? Men det är ej så. Den sanna (!) sorgen
är födslosmärtan av det evigas (den avlidne
boktryckarens) uppgång i själen. Väl är den älskade
vännen med tusen fibrer fästad vid det sörjande hjärtat,
och alla dessa fibrer blöda, då sammanvarons ljuva
lycka så plötsligt avbrytes; men egentligen
avlägsnar sig blott föremålet för att träda framför oss,
uppöver oss i egenskap av en blid, ledande
skyddsängel; och i den himmelska luft, vari han höjer
sig, framlyser först hans sanna ovanskliga natur. Det
visar sig, att han nu först är och verkligen lever
sitt rätta liv, höjd över jordlivets kvalm och töcken
i evig eter, ren och ung; att allt vad han på jorden
verkat (skrivit versstycken) nu framträder i sitt rätta
ljus, nu lyser i sin sanna skepnad.»
Den olyckliges sorg var icke uttömd med detta,
ty han var ledamot av ett okungligt poesisällskap, som
fordrade att han två månader därefter skulle sörja
den bortgångne om igen. Han kunde icke säga nej.
Uppdraget var grannlaga; de häftigaste känslorna
hade lagt sig, festtalets rus hade gått om och nu
blev det annat av.
Om icke handlingarne voro tryckta, skulle man
ha rätt att kalla mig en ljugare, men nu äro de
tryckta och som realist håller jag mig till
verkligheten, vilken har mera anspråk än fantasien. Vår
festtalare skildrar i poesisällskapet sin första
bekantskap med den avlidne. Hör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
