Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den offentliga lögnen, kanoniseringar och festtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit ifrån saken med förgätmigejar, så har det
vakande straffet efter båda vännernas död lagat så,
att, under intrycket av personlighetspredikandet,
åtskilliga egenhändiga brev av festtalaren kommit i
ljuset, vari han yttrar sin verkliga mening på ett
ganska realistiskt sätt. Han skriver nämligen till
den sörjde då levande skalden och tackar honom
för det odödliga stycket konfirmanderna, sålunda:
»Jag tycker mycket om dem, isynnerhet den
idylliska inklädningen, som är verkligen charmant. Jag
hade blott önskat, att du slagit ihjäl den gamle
prästen, sedan han läst välsignelsen, och låtit barnen
följa honom till graven, så hade man ej blott ett
didaktiskt utan ock ett poetiskt helt!»
Tänk så vanvördigt!
Men handlingarne (de förargliga handlingarne!)
bevara ett annat brev från vår festtalare till några
andra vänner, däri han beklagar sig, att den så djupt
sörjde vännen utspritt förklenande rykten om honom
och en hans utgivna skrift, vilken han skickat till
den begråtne bortgångne »jämte ett ganska
vänskapligt brev, och att jag tills dato ej från honom haft
ett enda ord, ehuru han, såsom jag vet, skrivit därom
till andra och skämtat däröver!»
Vari bestod då samvarons ljuva lycka, den
älskade vännen, de tusen fibrerna?
– Humbug, sir? – Oh yes!
Förbannelse över festtalet och den offentliga
lögnen!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
