- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 10. Det nya riket /
127

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claris majorum exemplis eller ärftligheten utan moral

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

republik, nämligen det aristokratiska Venedig, i vars
författning han råkat beundra den ovärderliga och
bekanta institution som kallades Lejongapet. Översatt
på sextonhundratalets svenska blev detta ett hemligt
officiellt tillkännagivande, att allmänheten mot en
ringa avgift av fem daler silvermynt kunde få trycka
obevisade anklagelser mot sina ovänner. Företaget
vann en lysande ekonomisk succés, och Agathon blev
näst kungen den mest fruktade storman i hela
huvudstaden.

Ve den, som försummade att hälsa på honom!
Ve den, som klagade under käppslängarne! Han
skrev lovsånger till enväldet, till kyrkotukten i 1686
års kyrkolag, han anställde kättarförföljelser och
tryckte av predikningar, han lovsjöng reduktionen,
som gjorde några adelsmän lika fattiga, som han;
bönderna hatade han, emedan de hade fasta bostäder
och kunde, det vill säga måste, betala skatt, han
hade en gång det förslaget att bönderna skulle
avskaffas och hemmanen drivas med skvaltkvarnar och
vattenhjul, ty hemmanen voro till för skattens skull
och icke för böndernas, och det var han som bevisade
att de icke ägde sin jord, då de icke ägde räntan
(d. v. s. skatten) och han höll strängt på de adliga
privilegierna.

En sådan väldig kämpe hade aldrig storherrarne
haft förr, och fastän de skämdes för bekantskapen,
så underläto de icke att giva honom en vänlig nick,
när han stod med hatten i hand på rännstenskanten
och bestänktes av deras framrullande vagnar, vilket
icke hindrade att de spottade för sig genom andra
vagnsfönstret, som man gör då en katt springer över
vägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/nyariket/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free