Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nationell bildningsanstalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag dödar honom!
Jean börjar nu backa uppåt spisen och
markisinnan kryper framåt på knäna under följande dialog:
– Nej!
– Jo!
– Nej!
– Jo!
– Nej!
– Jo!
Nu har man gått för fullt ända upp och nu måste
man vända. Jean lägger släpet i position med sin
vänstra fot och backar ner åt vänstra avantscenen
under det markisinnan kryper efter honom; det är
en högst spännande scen, ty man väntar varje
ögonblick att få se klänningslivet brista och skilja sig
från kjolen, men det går lyckligt och väl, tills Jean
störtar ut genom dörren. Då upphäver markisinnan
ett indiantjut och kryper omkring bord och stolar,
tills hon utmattad kastar sig framstupa och med
klacken känner efter om släpet ligger rätt ut.
Anatole rusar in.
– Var är den eländige?
Markisinnan hämtar sig från sin förargelse, att
hon icke fick någon applåd och svarar skarpt:
– Det vet jag inte!
– Ni ljuger, cocotte! Han var nyss här! Ha,
jag ser att ni döljer något för mig och jag svär
på att ni har hans brev i er barm! Tag hit!
– Jag har intet brev!
– Tag hit!
Anatole river upp hennes klänningsliv och får
fatt i brevet.
– Ha, eländiga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
