- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 10. Det nya riket /
155

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så går det till!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stolta minnen från flydda dagar, då deras namn
gingo ut genom ryktets basuner kring land och rike,
då de trycktes i anhörigas armar och mottogo
glädjetårar på sina svarta frackar. Och nu! –

Nu komma de resande, som från avlägsna
landsändar vilja bevittna det stora skådespelet, för att ha
något att berätta vid de stundande julkalasen.

Vi intaga själva den anspråkslösa ståplatsen vid
dörren bland tidningsreferenterna bakom en resande
familj och gymnasieungdomen, sedan de höga
ledamöterna intagit sina anspråksfulla platser.

Direktören bugar sig för kungliga logen (vilken
är tom för aftonen), hembär nationens tacksamhet
till kungliga huset för att det varit ett gott år, varnar
svenskarne för att taga föredöme av alla de nationer,
som under årets lopp uttryckt missnöje med sin
ställning, erinrar om Gustav III:s förtjänster om
fäderneslandet (Sverige, icke Holstein-Gottorp!) då
han stiftade Svenska akademien, begråter sedan i
svävande ordalag den avlidne, vars plats nu skall
intagas av den nyinvalde, vilken får en vink, att
hans tur är att berömma den avgångne.

Den nyinvalde har ett kinkigt uppdrag. Den
avlidne började nämligen sin bana såsom rättrogen,
men vacklade på slutet och blev till sist rent ut sagt
– röd. Men ordets makt över tanken är stor och
man ljuger bra i den retoriska stilen. Och han ljög!
Gud vad han ljög!

Direktören svarade och sade: att den nyinvalde
var en blygsam man, att han icke kom bärande på
en börda av lysande förtjänster, utan kom med
ödmjukhet och därför, därför hade han sin plats bland
de aderton (ödmjuka tjänarne!).


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/nyariket/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free