Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturligt urval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
40 PROSABITAR FRÄN 1880-TALET
Alla invändningar från kolsyrans sida voro
fruktlösa.
De gåvo sig av.
Olyckligtvis hade kemisten lämnat öppen en kolv,
i vilken det fanns en lösning av vinsyra.
Våra bägge äkta makar stannade omisstänksamt
vid kanten av detta kärl, vars innehåll såg så klart
och oskyldigt ut.
- Här ha vi vad vi behöva, ropade natron.
Ett, tu, tre döko de huvudstupa ner i de vågor,
där den okända faran lurade.
Vinsyran, som kittlades i sidorna av den
älskogs-trånande natron, kastade sig över henne och höljde
henne med otuktiga kyssar.
Natron lät saken hava sin gång. Men kolsyran
skriker i fullt raseri:
- Akta dig, förrädare! Släpp, eller jag slår dig
sönder och samman! Ack, min älskade natron, kom
hit till mig, min sköna! Släpp henne, ditt fån! Jag
älskar henne, begriper du, jag älskar henne.
- Det tror jag nog, herre, svarade den [-tygellösa-] {+tygel-
lösa+} vinsyran, ni älskar henne, utan tvivel, men inte
så högt som jag.
Och kolsyran, som utan eget förvållande utdrivits
ur sitt äktenskaps paradis, går bort gråtande och
stänker omkring sig som pärlor vattnet, vilket råkat
i svallning av de två kärlekssjudandes våldsamma
omfamningar.
- Det starka är det sköna värt, tröstar
segraren honom.
Den olycklige avdankade gemålen slår fortfarande
sina lovar kring kolven för att avvakta den stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
