Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturligt urval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FABLER 41
då en hämnare skall uppenbara sig i egenskap av
den ännu starkare.
Det dröjer ej länge, innan han mitt under de
galna skratten och vattnets plaskande varsnar
ankomsten av den unge klorväte, den vilda, påflugna sällen,
de gifta männens förskräckelse och fruarnas sällhet.
Denne har sedan någon tid blivit betagen i den
tjusande natrons fägring, men intet tillfälle till
förklaring har erbjudit sig för honom. I det han stannar
på kanten av kolven, skiftar hans anlete färg; han
blir alldeles blek vid åsynen av de badande och skakas
som av en frossa.
- Bort med dig, utropar han, bort, din [-liderliga-] {+lider-
liga+} sälle! Du mättar dig med min kärlek, som jag
har bevarat ren för mitt bröllop.
- Så mycket ledsammare för dig då, att jag har
begagnat rätten till första natten.
- Och du, o natron, om du hade känt huru
oegennyttiga mina känslor äro.
- Jag känner bara egennyttiga känslor, [-genmälde-] {+gen-
mälde+} den realistiska natron.
- Jaså, då känner du inte mig. Men undan
med dig nu bara, ditt djur där, annars sparkar jag
ut dig ur din äkta säng!
Varpå han kastar sig mitt in i striden och brukar
sina nävar mot vinsyran, vilken sjunker till bottnen
utan ett ljud.
Klorväte behåller fältet och slår sig ner som
äkta man. Efter de första brinnande omfamningarna
känner han sig en smula medtagen. Det är alldeles
som om natron hade stulit från honom hans vildsinta
styrka; han blir så foglig, så neutraliserad, att man
inte kan känna igen honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
