Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosterlandsvännerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FABLER 55
Andra dadelskörden är slutad, höstregnen ha fått
gräsvallarna att grönska på nytt, Nilen stiger, och
myggen börjar lägga ägg i den heliga flodens vass.
Den fattige fellahn ligger utanför sin koja och
gassar sin krökta rygg i solskenet.
Hustrun är sysselsatt med att mala durrah på
handkvarn.
De utsvultna barnungarne roa sig med att kasta
gyttja i varandras bruna ansikten.
- Aldrig fisk, aldrig fågel; bara durrah! suckar
fellahn och sneglar på hustrun.
- Du ligger och drar dig där, fast svalorna ha
kommit tillbaka, svarar hustrun flegmatiskt.
- Svalorna? Vad jollrar du om?
- Jo visst! Jag såg dem i morse, hur de jagade
utmed flodbrädden.
- Nu ska vi min själ äta stek. Fort hit med
näten! Allah vare lovad! Ack, de kära fåglarna,
som inte glömmer bort sitt fädernesland.
Svalorna sitta på vasstråna och kvittra:
- Skönt fädernesland, där man äter svalor.
- Ja, men solen lyser, flugorna ä bra, landet
är gott!
- För säsongen, ja. Allt är bra i vårt land,
utom fågelnäten. Och i alla fall är det vårt land.
- Vårt andra fädernesland. Ubi bene ibi patria.
Där man äter bra, där är ens fädernesland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
