Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog till Röda rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Isaac är icke så glad mera, sedan hans
tapeter blivit recenserade, och Falk inser ett
ögonblick, att det är ett eländigt näste. Men han öppnar
fönsterna för att släppa ut de orena andar, som varit
inne i hans paradis’ lustgård, och Isaac förklarar, att
han skall låta bysätta dem under bröllopsdagarne, så
att de icke kunna vara med. Och så, så kommer hon!
Han stod i fönstret och såg henne på tusen famnar, och
han påstod, samt hade anspråk på att bli trodd, att
det sken av henne och att det blev ljust på gatan,
där hon gick fram; han ville göra troligt, att han
vid ett annat tillfälle stått på Lejonbacken och sett
henne komma i hörnet av Hamngatan och Regeringsgatan.
Han hade för övrigt en mängd otroliga
historier om hennes godhet, älsklighet och skönhet
naturligtvis, men inte en gång hon trodde på dem,
så att det icke lönar sig att upprepa dem.
Och när hon stiger in i den blivande våningen
och finner allting så förtjusande, då går Isaac ut i
köket och späntar stickor och gör eld i spiseln; och
när han kommer in igen, bärande en bricka med
chokolad, då först saknas han, och det roar honom,
ty han vet, att ingen i världen kan saknas av dem
som älska, och han finner deras fruktansvärda egoism,
som de kalla kärlek, rätt älskvärd; att den är
berättigad, erkänner till och med världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
