Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog till Röda rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och klockan knäpper och teköket spinner. Och när
han ser upp från papperen, ser han på hennes vänliga
ansikte, om hon skall se upp, och då mötas deras
ögon, och de nicka åt varann, som om de icke sett
varann på långliga tider, och så skriva de igen.
Men så tröttnar han.
— Nu få vi lov att prata en liten stund, säger
han; och hon har ingenting emot det, så det nyss
fattade beslutet upphäves med absolut majoritet.
Och vad tala de om? Det var just det, som
den hånaren Borg också frågade en gång, då han
förklarade äktenskapet vara en naturvetenskaplig
omöjlighet, och han framkastade som ett axiom, att den
stund måste komma, då man talat om allt för
varandra, visste varandras tankar och meningar om
allt och då den absoluta tystnaden måste inträffa!
Den token!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
