- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
66

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pantomimer från gatan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rusa hästar, avkomlingar av öknens vilda, fria barn,
mot varandra, om varandra, men aldrig på varandra,
ty även de ledas, men av ganska synliga ledband
och — av piskan. På kyrkogården mitt emot, där
går det lugnare till. Där har samhället lämnat några
träd kvar och bestått några tusen kubikfot luft.
Kyrkogården i staden har blivit stadsbons sista
tillflyktsort från gatukrälandet och kärrbullret, sedan
den upphört att vara den sista tillflyktsorten från
livets buller. Där stå några rader av städade lindar,
med svarta, släta, hyfsade stammar och stora,
mörkgröna löv, som om de lede av fettbildning och trotsade
gatans damm och skorstenarnas rök. De susa om
förgångna släkten och dessas arbete i materiens
kretslopp, på vilket de nu leva. Nivelleringens stora
ångvält har gått fram över gudsåkern och tryckt igen
alla fåror, alla utom någras, som genom sina egna
storverk och släktingarnas mildhet överlevat
förgängelsen och rest sig odödliga vårdar. Ståtlig reser
sig därför på den jämnade jorden vården över den
odödlige generalfälttygmästaren Cardell, som trotsade
döden på slagfältet och ännu trotsar förgängelsen;
och oskyldiga marionetter stanna ännu, med vördnad
betraktande det av två kanoner skyddade monumentet,
och de tänka utan tvivel: här vilar en stor man.

Men ligger han en längre stund i fönsterluckan
och låter ögat vänja sig vid att betrakta de små
figurerna i förkortning, skall han, som man alltid gör,
när man ser tingen uppifrån, utan att stå mitt i dem,
se saken i stort och kunna urskilja ett spår av ett
självständigt liv, som rör sig inom dessa skenbara
dockor; och han skall kunna se små scener uppföras,
små, hastiga, som en impressionistmålares öga fattar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free