Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fri måndag. - Generad av sällskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PROSABITAR 71
Men hans väg leder mitt över gatan. Där stannar
han utanför en handel; läser noga på skylten, som
om han fruktade begå ett misstag, och så slinker
han in på krogen.
Generad av sällskapet.
Det är söndagsförmiddag vid elvatiden. Klockorna
bingla och bångla och ersätta i full mån
vardagskärrornas ohögtidliga larm. Folk synes icke mycket
på gatan. Endast småskaror av kvinnor och barn
vandra, svartklädda och med psalmböcker i händerna
till kyrkan. Där kommer en trupp avväpnade
gardister, som äro kommenderade till nådabordet; där
en skara skolungdomar, drivna av samma kraftiga
motiv. Bodbetjänterna i bästa kläderna röka cigarr
och göra promenader på trottoarens släta stenar. En
droska med fyra ungherrar ini och en på kuskbocken
synes hava till mål några ostron på Lidingöbro.
Rakstugan är belägrad, och mjölkmagasinet strömmar
av hustrur och pigor, som äro rädda för att
gudstjänsten skall börja. Poliskonstaplarna hava sina
svärd vid sidan, ty de veta, att Herrans dag skall
värdigt firas. Men, kyrkogångarna gå sin stilla väg
och behöva ingen polis.
Där kommer en mor och en dotter. Modren är
klädd i grå schal, svart, snäv klädning och schalett,
och hon bär sin psalmbok inlindad i näsduken.
Bredvid henne går dottern, klädd i Rembrandtshatt,
Lamballe-klädning och pärlkofta; det lilla, som syns av
hennes unga ansikte, är skövlat, om av arbete eller
nattvak skulle lättare synas därnere. Pärlsniljorna
rassla om henne som fjällen på en fisk eller en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
