- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
87

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Är det icke nog?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

P RÖ S AB IT AR 87

och torkar pannans svett med sin blåa blusärm. Skall
han nu vända och taga högra sidan, eller skall han
sträva in i Paris och söka sin lycka, den stora lyckan
att förtjäna de sous, som fordras för att han skall få
kraft att släpa sin kärra i morgon med? Skall han
riskera sin sista franc vid tullen och sedan kasta
sig i okända öden? Ja, han vedervågar försöket,
betalar sin oktroj och drager in på Avenue de la
Grande-Armée.

Solen har stigit, och gatstenarne äro varma
sedan gårdagen; den granna staden stinker av
sängkammarluft, som ingen vind sätter i rörelse, när den
strömmar ut genom de öppnade sovrummens fönster,
och solstrålarne glödga dammet, som ryker från de
skakade mattstumparna; vespasiennerna lysa av
ny-klistrade cirkusaffischer och lukta kvävande
ammoniak; cigarrstumpar och tobakssaliv, hästspillning och
apelsinskal, selleristjälkar och papperslappar kvälla
fram mellan kvarglömda sophögar i en tjock ström,
när Vattumannen släpper på ur röret och spolar
alltsammans ner mot kloakgallret. Gubben ropar, men
överröstas av omnibusar och forvagnar; och ingen
köper. Trött och övergiven sätter han sig på en
bänk under platanerna. Solen hittar honom ändå
genom de dammiga löven och bränner honom fläckvis.
Så trist solen skiner för den trötte, som så gärna
skulle se himlen mulen och känna ett slagregn släcka
den olidliga branden, som tar kraften ur nerverna
och torkar senorna.

Men genom hettans plågor tränga hungerns och
oron för morgondagen. Han stiger upp och tar
skalmarne igen, släpar uppför den tunga backen mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free