Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Är det icke nog?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PROSABITAR 91
- Bara? Är det icke nog? säger gubben.
Bara?
- Vi förstå icke varann, säger den rike [-ynglingen.-] {+yng-
lingen.+}
- Nej, vi förstå icke varann, upprepar gubben;
vi ha aldrig förstått varann.
- Därför att du är en gammal egoist, som bara
levat för dig själv, fortfar den rike ynglingen. Men
släktet, mänskligheten ...
- Herre, svarar gubben, jag har också levat
för släktet, för jag har försörjt och uppfostrat fyra
barn; det var ett problem, som kanske var svårare
att lösa än edra, vilkas lösning ni köper färdiga i
boklådan. Ja, herre, gäck bort och sälj allt vad du
haver och giv åt de fattiga, så får du sedan se, om
livet räcker till något annat!
Men den rike ynglingen ville hellre ha problemet
olöst och behålla sin rikedom, och därför fortsatte
han att läsa i boken och frågade aldrig den fattige
grönsakshandlaren om livets uppgift.
Men gubben slapp också rubbas i sin tro, och
med abbéns trösterika ord: »sörjer icke för
morgondagen !» gick han ut ur kyrkan och spände sig för
kärran igen och drog över åt vänstra stranden.
I hörnet av Boulevard S: t Michel fick han sälja
för underpris till tolv sous värde. Därpå drar han
vidare och tar av in på rue Bonaparte. Det är
eftermiddag, den tristaste tiden på dagen, då solen
är på nedgående, men mörkret ännu icke fallit
rogivande över de trötta mänskorna, som nu skulle
behöva vila och leka, innan de gingo till drömmarnes
och minnenas kvalfulla sträckbänkar.
Han sätter sig på en trappa och räknar sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
