Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upp till solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROSABITAR 97
på en mot sjön framspringande udde med den
härligaste utsikt, så att man föreställer sig som en
verklig njutning att få säga livet farväl med en sådan
vy, den man har av Pilatus, Axenstock, Buochserhorn,
Biirgenstock; och själva Voltaire skulle här ej erfara
obehaget av att hängas i lönn (obscurément), som
han avskydde mest av allt, varför han också mycket
följdriktigt beskyllde Rousseau för att vara så fåfäng,
att han gärna skulle hänga, bara han fick sitt namn
affischerat på galgen. Härifrån skymtar nere vid
stranden ett stycke längre bort det hemska kapellet
Kindlimord, där en bekymrad fäder berättas ha dödat
sitt hungriga barn. Det är sammanlagt fyra dystra
tavlor i den gråa morgonbelysningen, och från de
blodiga bilderna stiger jag med större fart uppåt
mot ljusare trakter, där solen väntar.
De äkta kastanjernas region är snart passerad,
valnötsträdens likaså, och bokskogen vidtager. Sedan
jag vilat vid en senn-hydda med sköna kor och en
otäck hund, inträder jag i molnet, vilket befinnes vara
en dimma man kallar, som blir allt tätare och gör
landskapet odrägligt. Svårigheten att se framkallar
sveda i ögonen, träd och buskar äro såsom svepta
i rök, och de millioner spindelnäten mellan kvistarne
äro besatta med vattendroppar, så tätt att det ser ut,
som om skogsfrun, om det verkligen finns någon
sådan, hängt ut spetsnäsdukar att torka per tusen.
Dimman gör det tungt att andas, fäller på rockens
ludd, på skägg, hår och ögonbryn, sprider en elak,
duven lukt, gör stenarne klibbiga och hala att gå på
och förmörkar allt inne i skogen, där stammarne
hastigt tona bort och försvinna i ett grått-i-grått, som
tränger synkretsen ihop till ett par famnar.
7. -.- Strindberg, Prosabitar frän 1880-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
