Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upp till solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
P ROSA BITAR 99
om is och värme, sommar och vinter, missväxt och
goår! l
När jag läskat mina ögon med sommarstämning
och gröngräs, ser jag ner under mig i det mörka,
djupa jag genomströvat. Där över sjön, som icke
syns, ligger mörkret och kölden, men icke mera mörkt
och kallt, utan som en ljusglänsande, vit kardad ull,
även den solbelyst ovanifrån och döljer skymningen
och den smutsiga jorden därnere, och över det vita
täcket resa sig gnistrande några snöalper, liksom
danade av förtätad silverdimma, kristalliserade ur en
lösning av luft och solljus, drivisar simmande omkring
på ett hav av nyfallen snö. Det är bokstavligen ett
överjordiskt landskap, mot vilket koskällsidyllen
däruppe under björkarna blir banal.
Men nu höres nerifrån, sedan det blivit dödstyst
häruppe, nerifrån, där trista mänskor gå skälvande
i gråväder, ett plaskande ljud som nalkas, och som
ögat tror sig kunna följa under molntäcket. Det
låter som ett kvarnfall, en regnbäck, en flodvåg! Nu
stiger ett skrik, underifrån, ett skrik, som om alla
innevånarne i de fyra kantonerna ropade på hjälp mot
Uri-Rothstock, men det är bara hjulbåten som visslar
och Hochfluh som mångdubblar ekot, vilket sväller ut
i den rena luften, sedan det genomträngt molngolvet.
Och då är det middag!
Jag måste krypa ner igen, ner genom dimman,
till gråvädret, mörkret, fukten och smutsen och vänta
kanske tre veckor igen, innan jag får se solen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
