- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
104

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104 PROSABITAR FRÄN 1880-TALET

herrn, som själv var dilettant i målarkonsten, fattade
medlidande med pysslingen och beslöt göra något
för honom. Han gav honom färger och penslar,
lärde honom greppen, tog honom med till sina vänner
professorerna och skaffade in honom vid akademien.
Då han sålunda hade gått i borgen för sin protegés
anlag, gjorde han allt för att kunna få heder av
honom. Emil - så hette den lille - fick’ på det
sättet försprång för sina stora kamrater, som kunde
»hjälpa sig själva», och då han överflyglade dem,
trodde man det kom sig av hans rikare anlag och
icke av det beskydd han åtnjöt.

- Han har understöd, sade de stora.

- Det är väl ingen konst - när man är du
med professorerna! sade de stora.

Men Emil kände det, som om han var de andra
överlägsen, och snart skulle det bära syn för sägen.
Han gick omkring i målarskolan och kritiserade. När
han blev näsvis mot äldre kamrater och dessa gåvo
honom svar på tal, tog han dem i öronen, först på
skämt, sedan på allvar. De stora vågade inte nypa
honom igen eller nändes inte bära hand på gnomen;
han var ju en krympling.

Emil utvecklade sig hastigt till despot. Hos sin
gynnare satt han och bredde ut sig i ett soffhörn
och gjorde lustiga anmärkningar om målarnes tavlor.
Som ingen hade hjärta att tillrättavisa det stackars
kräket, lät man honom vara i fred och skrattade åt
hans små elakheter. Men därigenom fick han en
vana att säga allt vad han hade lust till, och han
utbildade på det sättet sin munvighet så, att han
snart gick och gällde för spirituell och till slut också
blev det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free