- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
105

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VIVISEKTIONER 105

När han nu började rikta sina pilar mot lärarne
och dessa blevo förargade däröver, tröstade man dem
jämt med: vad brydde man sig väl om vad den där
lillepytten sade!

Nu skulle pysslingen se till att finna en mecenat,
som kunde kosta på honom en resa till utlandet. Det
lyckades tämligen fort, och en vacker dag sitter
Emil i en stor ateljé i Paris. Han lever nu flott och
sorglöst, klär sig som en liten narr, protégerar sina
kamrater och skickar hem flera tavlor i den nyfranska
genren. Hans många gynnare få dem sålda, och
det finns alltid tillräckligt med köpare, som vilja
hjälpa den stackars lille gnomen.

I Pariis var han ståtlig att skåda. På kafét lade
han alltid beslag på den bästa platsen och förde
ordet. Förde ordet, därför att han var van att göra
så och för att man var rädd för hans skarpa tunga.
På gatan visade han sin storhet genom att bjuda
armen åt en dubbelt så lång kamrat - alldeles som
han ville stödja honom. Fruntimren skrattade åt
hans närmanden, togo honom i knäet som ett litet
barn, och till sist blevo de hans älskarinnor. Han
gjorde erövringar till höger och vänster - som han
själv trodde på grund av sina personliga företräden,
men i själva verket därför, att ingen hade hjärta att
neka den lille varelsen något. Han blev stursk
däröver, han blev en personlighet. Att komma på jämlik
fot med honom var inte längre möjligt, ty det hade
redan lyckats honom att sätta sig på näsan på alla;
han hade blivit en auktoritet. Han var förfärligt
obildad, men han förstod att höra på och snappa upp,
och när han hade bearbetat det som var brukbart,
serverade han det uppvärmt som en rätt från sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free