Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIVISEKTIONER 107
kamraterna på sexa. Sedan man ätit, får han den
häftigaste lust att imponera på venetianerna med ett
svenskt fyrverkeri. Han går följaktligen upp på däck
och väcker stewarden.
- Har ni något fyrverkeri? frågar han.
Stewarden ser på den lille; men dennes otroliga
tvärsäkerhet imponerar på honom.
- Skaffa opp det, säger han alltså och [-tillkallar-] {+till-
kallar+} två rnan av vakten.
Fyrverkeriet kommer, och snart knalla romerska
ljus som bösskott, raketer stiga i luften,
signalraketer av största kaliber, vilka snart locka
piaz-zettan proppfull med folk.
Kaptenen kommer springande.
- Vad satan är det du här tar dig till! Vet
du inte att polisen ...
Mera hinner han inte säga; ty den sol, Emil
just hade tänt med sin cigarr, börjar att vissla med
sina eldtungor strax bredvid honom.
- Stå stilla där! kommenderar småttingen och
kaptenen vet ej, om han skall skratta eller bli vred,
när han ser den lilla människan stå där så oförsagd,
omgiven av eld och rök som ett troll i ett brinnande
berg.
- Kan det nu inte snart vara nog! ber han
- jätten med det långa skägget.
Men Emil vet ej av medlidande; han
fortsätter, tills ingenting finnes kvar.
- Det skulle just ha varit någon annan än du,
säger jätten och låtsas ta den lille i örat, men vågar
dock ej göra allvar av det. Men småttingen önskar
alls icke att vara någon annan än den han är; han
har det bra med sitt privilegium som liten, så bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
