Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110 PROSABITAR FRÄN i880 TALET
- Vet du inte, att det är kammarherre Y? viskar
värden till honom.
- Jaså, ä’ det det? Ja, jag kunde väl tro, att
det måtte vara en domestique, svarade Emil högt.
Han går därpå bort till prinsen, räcker honom
ett par fingrar och frågar hur det står till; därpå ber
han honom sitta ner och prata lite. Prinsen, som är en
väluppfostrad yngling, känner sig alls inte stött över
dvärgen och är hövlig mot honom.
Festen börjar, fortfar, tilltager, och man hinner
till champanjen. Emil har varit med om att dricka
flera skålar och hört på tal, som ej voro riktade till
honom. Hans storhet är ställd i skuggan, han lider
de förskräckligaste kval. Till slut utbringar man, under
hurrarop och på stående fot, ett leve för prinsen.
Emil förblir sittande.
- Ska du inte resa dig upp för prinsen, säger
bildhuggar Z. och drager Emil i kragen.
- Jag struntar i prinsen! svarar den lille så högt,
att prinsen måste höra det, och sitter kvar.
Han blir dragen upp från sin plats, men ger
genast angriparen en örfil. Denne lyfter upp det
lilla odjuret i vädret, och den sprattlande dvärgen
biter honom i kinden. Han lägger den lille över
sitt knä och ska till att ge honom några rapp. Handen
är lyft, gengäldens timme för alla hans ostraffade
övergrepp är inne, tyrannen skall störtas. Då hör man
en röst, manlig och mild som det starka ädelmodet,
vilket böjer sig (så dumt!) för den svage.
- Ni får inte slå den lilla varelsen!
Det var den förnärmade, det var prinsen, som bad
för sin egen bödel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
