Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112 PROSABITAR FRÅN 1880-TALET
Älskade hon honom? Därom kan intet tvivel
råda, ty hon gav, gav honom allt, utan att få något
igen, och det är ju kärlek. Ja, man påstod att det
icke blott var moderskärlek, utan även äktenskaplig
kärlek.
Efter några års gifte var den lille endast en
skugga av sig själv; en morgon finner hans hustru
honom död i sängen.
När hon lyfte upp täcket och såg det lilla
monstret, vart hon förfärad. Hon måste fråga sig,
huru hon egentligen hade kunnat älska detta
missfoster. Och nu trodde hon, att hon varit ett offer
för någon optisk villa. Helt säkert hade hon älskat
den stora själ, som bodde i detta fysiologiska
preparat; men nu, när denna själ hade flyktat bort, ville
hon ej mera se dess omhölje.
Men, var hans själ verkligen så stor, eller
berodde inte också dess storlek på en synvilla? Han
målade bra och var på visst sätt framstående. Han
var spirituell, och många äro väl det; men ett geni
var han inte. Blott genom den jämförelse, som
ständigt trängde sig på en, mellan hans lilla gestalt och
hans förstånd, vilket var överlägset denna, förekom
han så stor. Man såg ett barn och hörde en man;
därvid fick man ett intryck som av ett underbarn.
Man kände, att naturen hade gjort orätt mot honom,
och fick lust att göra rner för honom än han var
värd, och därför fick han på sin lott ett skönt liv och
en ljuv död.
Nej, han var lika liten som vi andra, lika elak,
lika tyrannisk, och hade han bara fått lov till att leva
längre, så skulle hans små fötter ha trampat ned ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
