- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
115

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De stora.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VIVISEKTIONER 115

Så kom han till sist på målarakademien. Som
han var mycket arbetsam och uthållig, gjorde han
hastiga framsteg, kanske för hastiga, så att lärarne
misstänkte honom för äregiriga planer. »Det är en
som vill gå, innan han kan krypa,» sade de, och
därför måste han krypa, fast han redan kunde gå.

Inga stipendier, inga gynnare visade sig, ty han
kunde hjälpa sig själv, menade man. Men det är nu
en gång så, att ingen så lätt kan hjälpa sig själv;
och står människan ensam, så går det ganska
långsamt med hennes framkomst i världen. Men när
nu Peter likafullt ville hjälpa sig själv, sade man:
»Jaså, han tänker armbåga sig fram.»

Man tystade ner honom.

Tiden var demokratisk man kallar, den tillbad
det lilla. Peter hade en medfödd böjelse för stora
tavlor, stora idéer och djärva färgsammanställningar:
därför var han inte i stånd att måla blomkålshuven,
vinglas och balklädningar. Han såg i människan
livets högsta uttryck och i myt och historia något
högre än i sovrummets och trädgårdens hemligheter.
Men myt och historia hade förklarats gammalmodiga,
emedan de äldre hade målat sådant; och budoir och
veranda stodo på det moderna programmet, därför
att sådant ville de äldre inte måla. Det hjälpte
visserligen inte simma mot strömmen, men Peter
kunde nu inte annat.

Skickade han en tavla till konstföreningen, så
gjorde intendenten en grimas: »Var skall man hänga
den här välsignade maskinen?» sa han. Hängde
duken sen i gynnsam belysning, då skreko de små
att deras tavlor därigenom skadades; ställde man den i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free