Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnornas kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I hans svar på mitt svar röjes nu en vänlighet,
som är sårande, och han rycker fram med goda råd.
Han fann min politiska radikalism antikverad och
förkunnade nu på tre ark socialismens evangelium, såsom
om jag aldrig hört talas om socialism förr.
Som jag är trött och dragit mig undan för
psykologiska studier, svarar jag undvikande. Men då kliver
han upp på mig, behandlar mig som en fossil ignorant,
den han vill omvända.
Retad av tonen svarar jag, oförsiktigt nog, ty nu
utspinnes en korrespondens, som drar ut i flera
månader och stör mitt arbete i hög grad.
Sommaren nalkas; jag går till Schweiz med min
familj och sätter mig i en liten by i kantonen
Winter-thur på ett Wirthschaft.
Väl kommen dit och i rö mottar jag ett nytt brev
från min unge vän, som förkunnar sin ankomst inom
några dagar. Som jag icke har något att invända,
återstår mig endast avvakta hans ankomst.
En eftermiddag, just som jag slumrat in enligt
min vana efter middagen, knackar någon på dörren.
Det är min hustru, som beklagar, att hon måste störa
mig, men herr Schilf har kommit.
Jag blev ond som en uppväckt och bad få sova
ut, men det ansågs opassande, och jag måste ner
att ta emot.
Raglande, med domnad hjärna, rysande nerver,
gick jag ner i källarsalen.
Mot mig kommer den unge mannen. Jag återfann
icke ett spår av den yngling, jag sett för åtta år
sedan. Här mötte jag en lång, smärt tjugotreårig man
med glasögon. Hans gång över golvet mig till mötes
var något sned, och när han räckte mig handen, föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
