Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnornas kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128 1’KOSABlTAk FRÅN 1880-TALKT
två ovala evigt rörliga fläckar. När jag icke uthärdade
längre, måste jag böja ner huvudet; men då kände jag
mig än mer nedtryckt och jag hörde på hans röst,
att han ansåg sig som segrare.
Att svara var icke möjligt; ty det var som att gå
emot ett nät utan att ha en kniv. Slutligen stack
jag in ett ord:
- Det är märkvärdigt vad ni är magnetisk.
- Tycker ni, sade han smickrad; min mor var
också ett starkt medium.
Därpå svarade jag intet, ty jag var rädd för
ämnet.
- Det gör ont i mina ögon att se på edra
glasögon, upptog jag.
- Jag ska ta dem av mig, sade han med verkligt
segerglatt medlidande.
Nu såg jag först hans blickar, vilka voro vassa
som en närsynts.
Så kom det eri ny skur. Min störda sömn, mina
oroade nerver gjorde mig oförmögen till motstånd.
Som en stor boaorm hade han klängt upp på bersåns
räcke, och jag såg hans avlånga huvud uppifrån stirra
ner på mig. Jag kände hans andes slem lägga sig över
min hjärna, mitt förstånd omtöcknades, och det var,
som om jag väntade få se honom räcka fram sin långa
hals, omslingra mig och sluka mig. Allt motstånd
från min sida var omöjligt. Jag förklarade mig sjuk
och föreslog en promenad.
Med segrarens nedlåtenhet klappade han mig på
axeln och bad mig sköta min hälsa.
Vi promenerade en stund, och så skildes vi. När
jag kom på mitt rum, kastade jag mig sanslös på
sängen. Efter några minuter, när jag kvicknat till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
