Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnornas kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIVISEKTIONER 12U
värkte mitt huvud. Det kändes, som om någon skulle
ha stuckit in sin hand i min hjärna och rört om.
Alla mina under de sista månaderna samlade
iakttagelser över psykologi, mina kombinationer och
slutledningar voro kastade huller om buller såsom när
städerskan har varit på skrivbordet och oordnat
papperen.
Slutligen frågade jag mig: vad vill denna man
mig? Detta var nämligen en fast punkt, jag alltid
måste hålla. Ville han hämnas? Ville han begagna
mig, vilket skall vara den moderna hämnden. Eller
ville han endast besegra mig, visa mig sin
överlägsenhet, trampa ner mig, värva mig för sitt parti?
Jag släppte frågan igen, men kände ett gränslöst
begär att övervinna honom. Hans resonemang
saknade sammanhang, det kände jag i mitt huvud, ty
var gång det klickade, skuttade det som en kärra
över en sten och gav mig en lindrig hjärnskakning.
Därpå planerade jag en fälttågsplan med full avsikt
att tillintetgöra honom och studera honom.
Om aftonen föreställde jag honom för min hustru
och inbjöd honom supera med oss på våra rum. Han
såg icke på henne, mötte aldrig hennes blickar och
dedicerade icke ett ord till henne. Fruktade han
hennes av frihet från frågor och partilidelser för
tillfället klarare förstånd, eller var han indifferent för
kvinnan, emedan han var trolovad såsom han uppgav?
Eller saknade han den uppfostran, som behärskar
tycken och egoism, så att själen får vanan att gå
ut ur sig och söka, om även i betydelselösa ord,
umgänge med andra själar? Efter supén kommo
mina barn in för att säga godnatt. Han såg ut som
om han fruktat deras öppna sätt, och han kände ett
9. - Strindberg, Prosabitar frän J880-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
