- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
130

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnornas kamp.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

130 PROSABITAR FRÄN 1880-TALET

behov att förklara, det han var blyg inför barn.
Emellertid ledde jag konversationen in på enkla
ämnen, berömde hans energi, då han kunnat resa
trettiosex timmar på järnväg i ett sträck, och så
vidare. Jag berömde hans dygder, hans sparsamhet,
enkla levnadssätt och så vidare. Detta blåste upp
honom, och han lät snart sitt ljus lysa högt i
redogörelser för de sista upptäckterna inom alla
vetenskaper.

När han gått på sitt rum att sova, frågade jag
min hustru, vad hon tyckte om honom, icke därför att
jag satte hennes omdömesförmåga över min, utan
därför att hon var ointresserad.

- Han är så obehagligt lik Meyer, sade hon.

Detta öppnade mina ögon för några sidor hos
Schilf, som jag ej bemärkt. Personen i fråga var en
operasångare, en min för detta studentkamrat, vilkens
yttre fullkomligt liknade Schilfs. Samma kropp, lång,
gänglig, sned; samma huvudskålsbildning; samma
starka haka, vassa ögon, med glasögon. Meyer var
ett slags återgång till vilden; givande vika för
ögonblickets impuls; full av sig själv till den grad, att
han aldrig såg andra, aldrig hörde andra, aldrig
tilltalade andra än dem häri vädrade gagn av. Men dem
älskade han, magnetiserade, sög, och utsugna en gång
slängde han bort dem. Meyer sökte aldrig umgänge
för nöjets skull, utan för nyttans; var egentligen
mänskohatare, individualist till ytterlighet, hatfull,
hämndgirig, rå, osociabel. Kunde så litet styra sina
lägre begär, att han till exempel på en
middagsbjudning, när värdinnan väntar ett ögonblick på pigfan,
och Meyer tyckte det dröjde, tar soppsleven och
serverar sig själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free