Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnornas kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIVISEKTIONER 151
skola de föda, och då kommer det en svärm steklar
ut, och larverna ligga där med sina tomma skinn.
Jag känner mig som en sådan stekel gentemot
Schilf. Mina ägg ligga i hans hjärna och mina
tankar flyga ut, medan han blir allt tommare. Han
talar nu som jag; han begagnar min ordrepertoar,
mina skämt, mina bevingade ord. Han tror, det är
hans fjärilar, men det är bara mina stekelungar.
Han ser numera ut var dag, som om han ruvade
rymningsplaner, men tanken på att få se Rom tycks
uppehålla honom. Algerna intressera honom ej,
emedan det är för uppenbart min idé, och att inordna
sig vid sidan av mig är motbjudande för denna
individualist, som trodde sig vara en sådan socialist.
Den 30 juni.
I dag var han illamående; jag gav honom
droppar och bäddade ner honom. Han såg ursinnig
ut, såsom om han förlorat sin sista trumf. Min
hälsa är orubbad, och jag känner krafterna växa
genom övning. Tänk, om min goda hustru genom
sin ömhet omedvetet hypnotiserat mig, så att jag
bara varit inbillningssjuk!
Märkvärdigt är det, men min energi synes
tilltaga med hans inträdande svaghet. Skulle det vara
möjligt, att man kan ta nervkraft ur en annan?
Jag har hört, att man förr i världen lade hundar
vid sjuka personer, och jag har på sjukgymnastiken
sett, huru de starka »magnetisörerna» föllo ihop,
under det att patienterna blevo friska. Eller skulle
det bara vara min ambition, som sporrar mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
