Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnornas kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIVISEKTIONER 153
Han kunde icke svara, ty han visste ingenting
om sig själv såsom de flesta människor, vilka icke
reflektera över sin karaktär. Och jag lät det stå
kvar som en möjlighet, att han besuttit alla de
egenskaper han uppgivit, men att han nu förlorat dem.
Vi försonades igen och fortsatte resan. Men
han skrattar icke mer, när jag skämtar med
socialismen. Han tyckes ha förlorat hoppet att genom
min hjälp stiga upp, och fruktan för framtiden driver
honom tillbaka till det stödet, som de missnöjdas parti
gav honom.
Och han har förlorat allt intresse för mina alger,
så att jag anser resan i mycket förfelad.
Den 2 juli.
Fientligheterna äro inställda, men fiendskapen
är tydlig. Vi sitta tysta mitt emot varandra som två
kattor och bevaka noga, att ingen får tid att lyfta
tassen först.
Det var ett taktiskt fel av mig att göra analysen
på honom och därmed införa honom på det
medvetna. Han tyckes nämligen nu vaken och söker
lösgöra sig.
Hans blickar undvika mina; hans ansikte
över-fares av skiftande uttryck som vindkårar, och när
han i förmiddags mitt under tystnaden skrattade för
sig själv, frågade jag honom:
- Vad skrattar ni åt?
- Åt mina tankar, svarade han djärvt.
På eftermiddagen blev han modig och sade rent
ut, att socialismen komme ändå att gå igenom om
några år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
