Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnornas kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 PROSABITAR FRÅN 1880-TALET
voro krossade, just de han hade tagit om dagen,
då jag gjorde analysen på honom och han var
ursinnig.
När han kom hem på hotellet, förde jag honom
in i mitt rum och visade honom de framkallade
plåtarne.
- Va! framstötte han. Har ni...
- Jag har låtit framkalla dem.
Han såg ut som en avslöjad förbrytare.
- Och så här se de ut!
- Det är fotografens fel, svarade han. Jag bad
er gömma dem, tills vi kommo hem.
- Det är icke fotografens fel, sade jag. Det
är ert.
- Tror ni, att jag är en bandit?
- Jag vet inte alls, vad jag skall tro om er,
men numera vill jag varken tänka eller tro något
om er. Här har ni respengar hem; farväl!
Nu väntade jag verkligen, kanske av gammal
vana vid teaterpjäsernas bovar, att få se honom med
visade tänder säga mig i ansiktet: Detta var min
hämnd! eller något ändå mera effektfullt; men det
sade han inte, och jag tror icke en bov lämnar sin
förskansning förrän vid fängelseporten, om ens då.
Han svarade mycket enklare med att kasta snus i
ögonen för att blända mig och väcka mina tvivel på
min omdömesförmåga. Han sade endast:
- Ni är så misstänksam, herr doktor.
- Ni är inte den första skälm, som säger det,
svarade jag. Så ha de sagt alla, som lurat mig.
Adjö!
Han syntes tycka om att få gå och gick hastigt.
Jag låg i fönstret, när han kom ut ur porten. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
