Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallucinationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
162 PROSABITAR FRÄN 1880-TALET
- Romeo och Julia! Vår Romeo och Julia!
Och han springer upp från stolen och lägger
nothäftet framför den förvånade unga frun.
- Ser du! Det var våra farbröders och fastrars
Romeo, det var... läs bara... Bellini! Å! Vi äro
således inte gamla ännu!
Frun blickar på den trettiosexårige mannens
tjocka, ännu glänsande hår, på hans släta panna och
eldiga ögon. Och hon säger glädjestrålande:
- Ja, du ser nästan ut som en tjugufemåring, du!
- Och du? Du ser ut som en ung flicka. Att
vi kunde låta narra oss så av den gamle Bellini! Jag
tänkte strax, att det inte hängde rätt ihop.
- Nej, kära vän, det var jag, som tänkte det
först.
- Sannolikt därför, att du är yngre än jag.
- Nej, du...
Och så sitta man och hustru där och tvista
lekfullt om, vem som är äldst utav dem, alldeles som
ett par barn, och de undrade över, hur de förut
kunnat upptäcka rynkor och grå hår, där inga funnos.
Jag, som känner de båda offren i detta äventyr,
kan intyga, att de ännu befinna sig på trettiotalet
och se ut, som om de nyss fyllt tjugu år. Det var
alltså en hallucination, framkallad genom ett nothäfte,
och tonernas bedrägliga makt kan var och en pröva
på sig själv, om han går och hör »Romeo och Julia»
på en operascen, där primadonnan räknar sina modiga
femtio vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
