Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mystik - tills vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIVISEKTIONER 177
Jag såg aldrig mannen, hörde skriket och aktade
mig väl att höja några tvivel mot den rasande
opinionen, som kunnat störta mig och familj i olycka.
Men att tiga var farligt, ty inkvisitorer gingo omkring
överallt och läste i människors tystnad ett hemligt
anhängeri. Jag blev snart misstänkt, och som jag
var läkare, måste jag uttala mig emot charlatanen,
ehuru jag varken sett honom eller hans förfarande.
Om handpåläggningen hade jag en mening,
emedan jag genom strykningar brukade bota
huvudvärk; om bönens makt därtill hade jag icke gjort
mig någon mening, ty jag var ateist. Jag förkastade
den på grund av ett kategoriskt postulat, som befallde
mig förkasta allt vad vetenskapen på dess nuvarande
ståndpunkt förkastade, och jag hade nyligen sett en
läkare störtas i glömska och misére därför att han
upptagit, till undersökning bara, fjärde dimensionen.
Men en händelse, som strax därpå timade i mitt eget
hus, tvang mig mot min vilja och, mot mitt intresse,
upptaga frågan om bönens makt till undersökning.
Som jag endast funnit några svaga psykologiska
förklaringsgrunder, vilka skulle fordra längre tankearbete
till sin utveckling, kan frågan endast hänföras under
det mystiska tills vidare, efter som det mystiska är
det hittills icke nöjaktigt förklarade.
Så här var emellertid sakens förlopp:
Jag väckes en natt av min hustru, som med
förtvivlans åtbörder omtalar, att min sjuåriga dotter fått
kramp. Efter att ha kastat på mig kläderna går jag
in i barnkammaren.
I sin lilla säng låg min dotter i stelkramp.
Lemmarne voro styva, tummarne vända inåt handen;
ögonen voro blodsprängda, stirrande och ansiktet
12. Strindberg, Prosabitar från 1880-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
