- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
179

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mystik - tills vidare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VIVISEKTIONER l A)

sig, hennes händer knäppas till bön; hennes huvud
höjer sig och ryggen räknar. Hennes läppar röra
sig, och den lilla tunna kroppen synes fylla sig med
kraft, ansiktets slappa muskler sträckas, och ögonen
få glans.

- Gör någonting! befaller hon mig.

Och jag lyder, ehuru jag icke vet vad jag skall
göra. Maskinmässigt och endast för att lyda, lägger
jag min ena hand på barnets panna, den andra på
dess bröst och blir sittande. Under det min hustru
fortfarande förblir i tyst bön, förnyas anfallen under
mina händer, som lyftas utan att kunna göra
motstånd, ty jag var fullständigt maktlös.

- Bed gud att han hjälper oss, befaller min
hustru.

I detta ögonblick föresvävade mig Kants
vederläggning av bönens kraft att ändra guds vilja, i min
översättning: naturens lagar, och jag bad
naturligtvis icke.

Vid nästa anfall, då vi trodde allt skulle bli slut,
fattar hustrun min arm och utropar: - Hon dör!
Bed för henne!

I detta ögonblick upphör all medveten
tankekraft hos mig: jag glömmer Kant och ateism, och
under inflytande av en starkare vilja än min för
tillfället, börja mina läppar röras, och gamla ord,
som jag ej upprepat på tjugofem år, komma fram.
Med orden stiga gamla tankar upp, med tankarne
växer min styrka. Bröstet, som fallit ihop, fyller
sig med luft; ryggraden, som vikt sig, räknar; mina
armar spännas, och jag känner såsom en ström av
ny kraft liksom stråla ur mina fingrar. Hoppet växer
igen, en optimism bemäktigar sig mig, och jag tror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free